Vätskekylda snabbladdare använder vätskekylda kablar för att hantera den höga värmen som uppstår vid höga laddningshastigheter. Kylningen sker i själva kontakten, där kylvätska pumpas genom kabeln och in i kontakten mellan bilen och laddaren. Eftersom kylningen sker inuti kontakten, försvinner värmen nästan omedelbart när kylvätskan cirkulerar mellan kylenheten och kontakten. Vattenbaserade vätskekylsystem kan avleda värme upp till 10 gånger mer effektivt, och andra vätskor kan ytterligare förbättra kylningseffektiviteten. Därför får vätskekylning allt större uppmärksamhet som den mest effektiva lösningen på marknaden.

 

Vätskekylning gör att laddningskablarna kan vara tunnare och lättare, vilket minskar kabelvikten med cirka 40%. Detta gör dem enklare för den genomsnittliga konsumenten att hantera vid laddning av fordonet.

 

Vätskekylningsanslutningar är designade för att vara hållbara och tåla extrema förhållanden som hög värme, kyla, fukt och damm. De är också konstruerade för att klara höga tryck för att undvika läckage och fungera optimalt under långa laddningstider.

 

Vätskekylningsprocessen för elbilsladdare innebär vanligtvis ett slutet system. Laddaren är utrustad med en värmeväxlare som är ansluten till ett kylsystem, som kan vara antingen luftkyld eller vätskekyld. Värmen som genereras under laddning överförs till värmeväxlaren, som sedan för den vidare till kylvätskan. Kylvätskan består vanligtvis av en blandning av vatten och ett kylmedelstillsats, som glykol eller etylenglykol. Kylvätskan cirkulerar genom laddarens kylsystem, absorberar värme och för den till en radiator eller värmeväxlare. Värmen avleds sedan till luften eller överförs till ett vätskekylsystem, beroende på laddarens design.