Storleken på Sydostasiens gröna ekonomi beräknas växa från 290 miljarder dollar 2025 till 430 miljarder dollar 2030; regionen måste dock hantera begränsningar i elnätet och flaskhalsar i genomförandet för att fullt ut kunna ta tillvara möjligheten.

Rapporten visar att den bredare gröna ekonomin i Asien och Stillahavsområdet väntas växa från 3,2 biljoner dollar 2025 till 4,9 biljoner dollar 2030, medan Sydostasien också ser en årlig tillväxttakt på cirka 8% till 9%.

Investeringskalkylen har dock förändrats. Gröna investeringar drivs inte längre enbart av klimatmål; kapital flödar i allt högre grad till projekt där kommersiell efterfrågan, politiskt stöd, infrastrukturens beredskap och finansiell avkastning samspelar.

Bain och Standard Chartered noterar att cirka 35% av den tillkännagivna gröna kapitalinvesteringen i Sydostasien ännu inte har realiserats, vilket tyder på att problemet inte är brist på medel, utan snarare regionens förmåga att omsätta åtaganden i faktiska investeringar.

Att åtgärda systemiska begränsningar skulle enligt rapporten kunna frigöra ytterligare 80 miljarder dollar i investeringar till 2030.

Mellan 2021 och 2025 gick omkring 80% av Sydostasiens gröna kapitalinvesteringar till kraft och elnät, samt värdekedjan för elfordon (EV) — områden som kännetecknas av tydligare kommersiell efterfrågan och mindre beroende av politiska styrmedel.

Rapporten identifierar elnätet som en avgörande begränsning för regionens gröna ekonomiska utveckling. Datacenter, elfordon och gröna industriparker väntas generera över 100 TWh ny el efterfrågan mellan 2025 och 2030.

Den varnar för att om elnätet inte kan stödja denna efterfrågan kan investeringar i datacenter flyttas till andra marknader, tillverkningsanläggningar för elfordon kan byggas någon annanstans och gröna industrikluster kan stanna av.

Datacenter väntas bli en viktig ny källa till efterfrågan på kraft, med kapaciteten i Sydostasien beräknad att ungefär tredubblas mellan 2024 och 2030. Efterfrågan är koncentrerad till nav som Singapore och Johor, vilket sätter press på kraftöverföringsnäten som ursprungligen inte var utformade för att hantera en så snabb och lokaliserad tillväxt.

Rapporten uppskattar ett årligt investeringsgap i elnätet på cirka 18 miljarder dollar fram till 2035 — vilket innebär behov av omkring 29 miljarder dollar jämfört med de 11 miljarder dollar som investerades 2024.

Sydostasiens marknad för elfordon (EV) accelererar också; regionen är för närvarande hem för fyra av världens 15 största EV-marknader. Värdefångsten är dock fortfarande begränsad, eftersom cirka 70% av det värde som är kopplat till EV fortfarande flödar till regioner utanför Sydostasien.

Trots stigande efterfrågan och tidiga investeringar i tillverkning står regionen för mindre än 2% av den globala produktionen av EV och EV-batterier.

Bain och Standard Chartered anger att de kommande 24 till 36 månaderna blir avgörande, eftersom operatörer av datacenter och globala tillverkare av EV just nu beslutar om platser för framtida investeringar och produktionsplattformar.

Om Sydostasien misslyckas med att bygga ut sina tillverkningsmöjligheter för EV riskerar regionen att förlora upp till 50 miljarder dollar i värde till mer mogna EV-marknader fram till 2030. Till 2035 skulle starkare regional integration över värdekedjan för EV kunna frigöra ytterligare 130 miljarder till 160 miljarder dollar.

Rapporten betonar att Sydostasien måste fokusera på genomförande — inklusive att minska tiden som krävs för att tillhandahålla el för strategiska behov och att förbättra finansieringsbarheten genom mekanismer som direkta elköpsavtal (PPAs), virtuella PPAs, överföringsarrangemang och selektivt privat deltagande i elnät.

Regeringar bör också samordna utvecklingen av infrastruktur kring högbelastade kluster och främja regional integration genom bilaterala korridorer och sammankopplade system.

Samtidigt bör investerare och finansiella institutioner finansiera stödsystem — såsom elnät, energilagring, laddinfrastruktur och sammankopplingar — medan privata företag bör signalera långsiktig efterfrågan och tidigt åta sig att delta i regionala värdekedjor. Rapporten konstaterar att Sydostasien har efterfrågan, kapital och momentum för att skala upp sin gröna ekonomi, men framgången kommer att bero på regionens förmåga att överbrygga omställningsgapet och bygga den infrastruktur som behövs för att stödja tillväxten.